En pall på tapeten – eller tvärtom

Jag är kortast av oss pysslare och behöver ha något att stå på för att nå upp i köksskåp och bokhyllor. Och det bästa att klättra på är pallen BEKVÄM från IKEA. Och eftersom de är i obehandlat trä är de perfekta att pimpa. Jag hade redan två i olika färger (för att passa in i olika rum), men en tredje behövs alltid. Speciellt om man kan kombinera sitt behov av en pall med sin obsession att köpa tapetstuvar (som ju många tapetaffärer har börjat med).

Den omonterade pallen hade först grundmålats och sedan målade jag den i en färg som jag tänkte skulle matcha tapeten. Mina andra pallar är målade i överbliven färg, men till den här köpte jag en burk möbelfärg på Panduro. Färg med färdig kulör är väl vara billigast om man bara ska ha lite grann.

Mamma och pappa har *aningen* bättre utrymmen till måleri, så pallens delar hängde på tork lite här och var bland pappas "pyssel" ...

Tapeten är en stuv från Engelska tapetmagasinet. Jag hade ritat mallar först, men de blev inte alls bra. Tapetbitarna fick rättas till massor innan de passade nåtsånär och kunde klistras fast med tapetklister.

Et voilà! Så här blev pallen. Tapeten är lackad med golvlack för att hålla bättre. Jag ska ju kliva på ytan, annars hade det säkert gått bra med en enklare sort eller inget lack alls. Det blev någon sorts missfärgning på tapeten, oklart varför. Kanske för att man inte brukar tapetsera på trä på det här sättet? Fast det är ju grundmålat med vitt under ... Mamma gjorde en till sig själv med en kraftigare tapet på, och den blev mycket bättre. Jag är nöjd med min ändå. Det får faktiskt duga!

Simsalabim, min egen Aladdin!

I julklapp fick jag gjutformar för praliner av mina kära bloggkollegor. När det nu var dags för symöte och värdinnan dessutom nyligen fyllt år, så kändes det lämpligt att fixa lite praliner. Jag smälte chokladen i vattenbad och portionerade ut den i formarna. Det gällde att på ett snyggt sätt få ut chokladen i alla skrymslen och vrår. De fick sedan stå och stelna i kylen. Det stod i den medföljande beskrivningen att det skulle räcka med 20 minuter men jag tyckte de var för mjuka då så de fick stå inne minst en timme innan jag vågade trycka ut dem.

Jag hittade lämpliga presentförpackningar på Papeterie, klädde insidan med smörpapper och klippte till en bit kraftigare papper så det blev två lager praliner.

Klippa-klistra-rita-måla-träff

Igår var det dags för symöte hos Eleanore. Vi började med att äta god vegetarisk paj med tillhörande parmaskinka och oliver (för de som önskade) och sallad och så blev det smaskig cheesecake med lime och passionsfrukt.

 

Marika hade med sig en "målarbok för vuxna" och färglade glatt ett höstfärgat motiv.

Eleanore befann sig mest på golvet i färd med att rita klädmönster till en kjol. Men till slut dök hon upp vid bordet med sina mönsterark.

  

Själv ägnade jag mig åt att sätta in diverse biljetter och annat i en pärm. Det blev mest biljetter och utklipp från årets Filmfestival.

Det smög sig visst in en och annan kaka under pysslandet också...

Nytändning blev snedtändning

Av Marika fick jag den ultimata födelsedagspresenten - en inspirerande och lättfattlig bok om hur man syr egna kläder! Ska jag sälla mig till skaran av människor som med tungan rätt i mun svänger ihop egna kreationer? Ja, det ska jag banne mig!!
Till att börja med måste man ju ha en trevlig syhörna har man ju sett vilket en ommöblering i arbetsrummet möjliggjorde. Ingen ska säga att jag inte är lättinspirerad! Lite sysaker nonchalant utspridda på sybordet behövs också för att komma i stämning; en nåldyna och ett nålbrev kanske? Mina knappnålar skvalpar runt i ett fack i syskrinet så jag började med att sy en hjärtformad nåldyna efter en mall i min Cath Kidston-sybok. Det gulprickiga tyget jag haft liggande kändes glatt och retro och till stoppning använde jag vadd från ett gammalt strykbrädeöverdrag (trendpoäng för återbruk!).

Jag har tidigare gjort ett nålbrev efter beskrivning i samma bok och klippte till en tunn kartongbit till pärm och blåprickigt tyg till utsida och röd filt till insida. Men när jag skulle stryka fast vliseline på det blå tyget (för att få det att fästa på kartongen) gick allt åt fanders. Vliselinetpappret gick inte att få av tyget och när jag väl fått bort det fäste det inte på kartongen. Jag har ingen aning om vad jag gjorde för fel alla fyra gånger jag försökte. Till sist försökte jag sy på tyget på pärmen men vid det laget hade jag redan fått ett mindre sammanbrott. Så mitt käcka Cath Kidston-nålbrev hamnade i det runda arkivet tillsammans med min nyfunna inspiration...

Goodbye card

Nyligen gjorde jag ett kort till en kollega som bytt arbetsplats. Jag fyndade några enfärgade kort med kuvert på Panduro, limmade på en bit mönstrat papper, fäste två vita blommor med en liten "brads" genom kortet, satte dit en liten "skylt" (just for you) med lite distanstejp och så en bit matchande mönstrad tejp.